Livet går vidare. Det var synd att jag var tvungen att behöva säga upp kontakten med T, antog att vi kunde fortsätta vara vänner/bekanta whatever, men obviosly not. Jag kan inte vara medben underbar kille som gör mig till den lyckligaste tjejen i världen, och samtidigt ha ett ex som ringer var och varannan dag för att berätta hur mkt han saknar mig och ber om en andra chans. Jag har försökt förklara läget, att hans chanser är utnyttjade och att det aldrig kommer bli jag och han igen. Det är klart att det är svårt att lämna 3 år av ens liv bakom en bara sådär, men jag har gått vidare.

 

Jag blir å andra sidan förvånad över att det inte gör ont. På ett sätt känner jag mig lättad över att kunna lägga allt bakom mig helt och bara blicka framåt. Det är något jag inte kunnat förut, tänka på framtiden och låta tankarna leka. Låta fantasin flöda, fundera över hur många barn jag kommer få, vilken färg mitt framtida hus kommer att ha.. Jag har saknat det, mycket mer än vad jag faktiskt börjat inse! För första gången på flera år så ser jag positivt på framtiden, det känns inte längre så jobbigt att jag måste "ta en dag i taget". Jag är glad, jag mår så otroligt bra!

 

Tydligen så ska vi på julbord imorgon, jag och A :3 SSU har tydligen någon julavslutning och vi ska dit och äta gratismaat. Julbord dessutom! Sjukt gott!

Igår träffade jag en av hans två bröder, som har två av de mest underbara sakerna i hela världen...... En rottweiler och 6 veckor gammal bebis!!!!! Höll på att dö av gulligull och visste inte vilken jag skulle gosa med! Åhhh, sjukt trevlig var hans bror också! :D Känns jättebra, alltalltallt!

 

Jag svävar på moln och kommer nog sluta skriva så mycket om min babe, eller inte ;) Det pirrar i magen, jag hoppas att ni överlever allt puttinutt! Jag vill dela med mig, blunda eller håll för öronen om ni inte pallar haha :D

Fööör nu äre så att jag är så glad att jag typ sprängs om jah inte får ur mig lite av det :') 

Cheers!