Snart så...

Idag lyckades Tamir få tag på wifi när de lämnade in bilarna på ett Nissan service-ställe. Blev inte mer än att prata lite över facebook, men vi hann väl få några ord sagda. Den ena bilens bakvagn krånglar och den andres kylare, så den kokar hela tiden typ.. Ska man åka runt 800 mil med en bil så borde man kolla att den klarar av den INNAN man åker, eller?

Saknar honom så otroligt mycket. Har mobilen med mig vart jag än går ifall han skulle ringa, skicka sms eller skriva på fb. Är konstant orolig för att något ska hända. Just nu är de i en ganska stor stad i Ryssland strax ovanför Kazakstan. De har lite drygt 400 mil kvar och har alltså kommit halvvägs. För första gången sedan avfärd ska de ta in på hotell för att sova i en säng en hel natt istället för att skifta och sova någon timma i passagerarsätet.

Tänk om något skulle hända, vad skulle jag göra då? Fyrahundra jävla mil bort.. Tanken skrämmer mig. Inte konstigt att bruden med narkolepsi knappt kan sova. Ironiskt nog är det sant.

Men snart är det den femtonde Augusti, och då får jag äntligen se honom igen. Längtar!!

Verkar som att även jag hamnade här..

Genom åren så har man väl startat runt ett dussin olika bloggar med olika syften. Trots detta så är det första gången på blogg.se för min del. Har haft några på blogger, myspace, EC osv. Skriver ett tag, raderar, skapar ny osv. Fråga mig inte varför man gör så, heh.
 
MEN - nu är jag ändå här. Efter en jäkla massa fix och trix så lyckades jag väl slänga in både bakgrundsbild och header. Tänk vad mycket man glömmer på några år, mindes inte ett skit från webdesignen mer än hur man formaterar text! Nästa steg är väl att försöka uppdatera här när jag kommer ihåg... :)
 
Så varför skaffade jag en blogg på blogg.se? Eh, svaret är väl rätt enkelt, alla andra har det. Dessutom så skiljs de flesta av oss åt och då blire bra mycket lättare att slänga upp bilder och skit här istället för att skicka över halva Sverige. Smart va? Ibland så förvånar jag även mig själv.
Slut med ironi, sarkasm och kvällströtthet. Ska ta mig en kopp kaffe och fortsätta hoppas att Tamir kanske ringer idag. Igår och i förrgår blev det endast ett sms, och i söndags hann jag prata med honom i fem minuter. Tycker seriöst att Ryssland kan ta slut snart så att vi kan ringa varandra. Vem fan vare som gjorde landet så långt egentligen?! Saknar ju min babe.
RSS 2.0