Dret

Jag vill be om ursäkt till alla mina vänner för att jag alltid klagar över att jag är så trött. Det här är så jobbigt. Det tär på mig mer än vad jag någonsin hade kunnat ana. Jag mår inte bra, jag är inte glad. Mitt liv känns så otroligt ovärdigt just nu, och jag har väldiga problem med hur jag ska hantera det hela.

 

Det gör så ont i mig när jag tänker på hur mycket ni har fått stå ut med och även får stå ut med varje dag. Hade det inte varit för er så hade jag aldrig klarat av att gå klart gymnasiet. Ni är helt underbara, och bara tanken på hur jobbigt det måste vara att umgås med mig gör mig så ledsen. Jag förstår inte hur ni orkar vara med en person som alltid är trött och alltid klagar på att den är trött. 

 

Skolan går åt helvete. Jag sitter hellre hemma och försöker läsa igenom föreläsningsanteckningar som jag inte fattar något av än att be om hjälp. Jag vill inte be om hjälp längre. Jag känner mig som en börda, som en jävla cancersvulst som bara är ivägen. Men jag är väldigt säker på att jag inte klarar av det här. Om det ska fungera för mig så måste det ske något mirakel eller nåt. Min nya medicin måste komma den här veckan, och så måste den fungera utmärkt. Sen så måste det gå bra för lärarna att jag delar upp tentorna i flera etapper så att jag slipper sitta och rulla tummarna de sista timmarna för att jag inte förstår vad det står. Chansen att alla pusselbitar ska passa är med andra ord väldigt liten.

 

Mina tankar går mot framtiden.. Hur ska jag kunna arbeta? Hur ska jag någonsin lyckas få ett jobb, där jag kan arbeta utefter vad narkolepsin tillåter? Jag fattar ingenting. Allt känns så jävla omöjligt. Allt känns så jävla åt helvete. Försäkringspengarna kommer fan aldrig heller. Är skyldig typ alla jag känner pengar. Fattar inte hur allt ska klaffa. Hela livet är som ett garnnystan och jag har ingen aning om vilken ände jag ska börja i.

 

Nej usch. Jävla hopplöshet.

 

 

 

Jag får så ont i hjärtat. Jag finner inte ord. Tänker på dig varje dag, och jag önskar att jag hade vingar så att jag kunde flyga till dig, direkt. Nu. Helst igår. Önskar jag kunde skydda dig från dina fruktansvärda tankar om dig själv. Du är den finaste vän man kan ha och ibland önskar jag att du kunde se dig själv ur mina ögon, om det kanske skulle få dig att fatta!? Vilken underbar människa du verkligen är. Är det någongång man verkligen som vän behövs, så är det ju nu, men jag känner att jag är för långt ifrån dig. Men hoppas att du vet att jag finns på telefon, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Och du får aldrig någonsin tro att det skulle vara till besvär eller problem för mig. Jag saknar dig älskade vän, jag tycker att du är stark vännen! Kämpa! <3 Styrkekramaar!!!

Älskade vän, önska jag kunde hjälpa dig på något sätt. Blir så ledsen av att du ska må såhär. Önska att jag kunde göra något åt din trötthet.
Jag vill att du ska veta att jag tror på dig, jag tror och vet att du kommer klara din utbildning på något sätt, jag vet att du kommer få ett jobb och att du har en framtid med lycka i även om det inte känns så. Vi/jag finns här för dig, förstår att allt måste tära på krafterna när det känns som att ingenting funkar och jag kan nog inte sätta mig in i din situation helt, man jag finns här och du ska veta att jag aldrig någonsint blivit trött på att du klagar över att du är trött. Det är ju sånt livet är, man klagar ibland och jag klagar också över saker och vi skulle kanske bli bättre på att inte kalga men det är nog inte bara du och jag utan dom flesta här i samhället. Jag tänker på dig vännen, massa styrke kramar till dig! <3