Imorgon är det julafton. Den högtid jag älskar mest av alla svenska högtider. Den dagen som alltid har varit helt magisk, men jag kan inte njuta av det hela. Allt jag vill är att åka bort härifrån.

 

Jag förstår inte varför min familj inte respekterar det jag väljer. De skämtar om allt, hela tiden, till en nivå som för mig är långt bortom min egna "moraliska gräns", om ni förstår. Vissa saker skämtar man om, andra inte. När jag ber dem sluta så blir de sura. Sen tar det inte lång tid förrän de skämtar om det igen. Jag ber dem sluta,  de lyssnar aldrig. 

 

Kanske är jag för känslig. Vad vet jag. Jag bara känner hur jag hellre vill sitta ensam i lägenheten än att vara här. Ska dra till byn med pappa snart, låta ilskan och besvikelsen rinna av mig. Pappa förstår, det har han alltid gjort. Han är den enda som verkar förstå mig här. 

Hoppas att ni där ute har en bättre dag än vad jag har. Puss på er, och tack för att ni finns ♥