Carpe diem

Jag har hoppat av civilingenjörsutbildningen. Jag försökte och gjorde mitt bästa men det räckte inte till. Narkolepsin blev för jobbig tillslut, så att antalet underkända tentor vägde över antalet godkända.
Jag har lämnat in en sen ansökan till ämneslärarprogrammet gymnasieskolan med huvudämnet matematik. Jag försöker hålla fast vid en halvdiffus liten dröm att bli speciallärare inom matematik. Inga reserver de senaste två åren så det bådar gott.
Jag har ingen lägenhet. 
Jag har inte en aning om hur jag ska lyckas finansiera mina studier. Eftersom jag kuggade mer än dryga 40% av 60 hp så är jag inte längre berättigad studiestöd av CSN. För att åter igen ha rätt till studiestöd måste jag klara två kurser på sammanlagt à 15 hp. 
Jag har tre obetalda räkningar på sammanlagt 1000 kr, där den ena passerade förfallodatum 22 juni. De resterande två förfaller 10:e respektive 11:e juli.
Jag har 50 kr på kontot och några enkronor i plånboken. 
Jag har ringt soc men de har runt två-tre veckors handläggningstid. Eftersom jag inte haft någon tidigare anställning i över 6 månader så är jag inte heller berättigad a-kassa.
Jag har inte föräldrar eller syskon som besitter en såpass god ekonomi att de kan hjälpa mig med räkningarna.
Jag har inte en blekaste jävla aning om hur jag ska ta mig ur den här situationen. Jag ska snart slänga upp all kurslitteratur på blocket, riktigt billigt, och hoppas att någon nappar snabbt. 
 
Efter all jävla skit jag har gått igenom så tycker jag faktiskt nästan att jag förtjänar lite lugn i min tillvaro. Det är så otroligt energikrävande att alltid behöva kämpa för vad man tror sig vara en självklarhet, att kämpa för att kunna betala de viktigaste räkningarna och försöka få hjälp att leva ett drägligt liv. Jag orkar knappt gå upp på morgonen, jag orkar knappt med mig själv som narkoleptiker.
Varje dag är en kamp för sig, och det går inte att förklara med ord hur otroligt påfrestande och jobbigt det faktiskt är. Nånstans däremellan ska jag försöka ta hand om mitt liv också, försöka få tag på en inkomst och ha en sysselsättning. Det är inte lätt. 
 
Jag är 22 år gammal och är trött på allt vad livet innebär. Hade det inte varit för mina underbara vänner och familj så hade jag inte suttit här idag. Att leva med narkolepsi är svårt, och det blir bara svårare då symptomen blir starkare för var dag som går. Jag är rädd för jag vet inte vart det ska leda eller när det ska sluta eskalera. Men jag är så otroligt tacksam för att ni finns, att ni orkar med mitt ständiga tjat om hur trött jag är och tröstar mig när jag mår som sämst. Och jag vet att jag ofta vill ge er världens eloge för er insats, men jag är så tacksam att ni väljer att stanna hos mig och hjälpa mig kämpa vidare.
 
Tack för att ni tror på mig när jag inte orkar göra det, älskar er alla ♥

Livet

Jag är duktig på att blogga.....not 8) Anyhow anywho, igår var det ju såntdär val till europaparlamentet, la min röst på fina Gytte. Det behövdes, S fick knappt upp till sitt mål. Att det gick så bra för Fi var en positiv överraskning, och för att inte tala om Mp! Ren och skär lycka till dem. Mindre bra var att rasisterna själva, Sverigedemokraterna fick så nånga röster. Jag tror ärligt talat att folk faktiskt tror på Jimmies floskler. 10% av svenskarna kan inte vara så jävla dumma i huvudet, utan de måste bara vara otroligt naiva och dåligt pålästa. Historien upprepar sig, och ett främlingsfientligt EU träder nu fram likt den tyska armén under WW2. Och vad gör folket? Ingenting. Absolut ingenting. Angående mitt privatliv så finns det egentligen inte så mycket att säga. Narkolepsin och alla symptom växer till sig och blir allt värre och jobbigare för var dag som går. Tröttheten är så omfattande att jag inte längre känner av någon topp på dagen. Jag vaknar megatrött, och därifrån går det bara utför. Inte socker, koffein eller något uppiggande medel fungerar. Jag orkar inte med mig själv och jag orkar verkligen inte med plugget. Så ligger det till. Hejdå

Dret

Jag vill be om ursäkt till alla mina vänner för att jag alltid klagar över att jag är så trött. Det här är så jobbigt. Det tär på mig mer än vad jag någonsin hade kunnat ana. Jag mår inte bra, jag är inte glad. Mitt liv känns så otroligt ovärdigt just nu, och jag har väldiga problem med hur jag ska hantera det hela.
 
Det gör så ont i mig när jag tänker på hur mycket ni har fått stå ut med och även får stå ut med varje dag. Hade det inte varit för er så hade jag aldrig klarat av att gå klart gymnasiet. Ni är helt underbara, och bara tanken på hur jobbigt det måste vara att umgås med mig gör mig så ledsen. Jag förstår inte hur ni orkar vara med en person som alltid är trött och alltid klagar på att den är trött. 
 
Skolan går åt helvete. Jag sitter hellre hemma och försöker läsa igenom föreläsningsanteckningar som jag inte fattar något av än att be om hjälp. Jag vill inte be om hjälp längre. Jag känner mig som en börda, som en jävla cancersvulst som bara är ivägen. Men jag är väldigt säker på att jag inte klarar av det här. Om det ska fungera för mig så måste det ske något mirakel eller nåt. Min nya medicin måste komma den här veckan, och så måste den fungera utmärkt. Sen så måste det gå bra för lärarna att jag delar upp tentorna i flera etapper så att jag slipper sitta och rulla tummarna de sista timmarna för att jag inte förstår vad det står. Chansen att alla pusselbitar ska passa är med andra ord väldigt liten.
 
Mina tankar går mot framtiden.. Hur ska jag kunna arbeta? Hur ska jag någonsin lyckas få ett jobb, där jag kan arbeta utefter vad narkolepsin tillåter? Jag fattar ingenting. Allt känns så jävla omöjligt. Allt känns så jävla åt helvete. Försäkringspengarna kommer fan aldrig heller. Är skyldig typ alla jag känner pengar. Fattar inte hur allt ska klaffa. Hela livet är som ett garnnystan och jag har ingen aning om vilken ände jag ska börja i.
 
Nej usch. Jävla hopplöshet.
 
 
 

2014

Nyår var helt magiskt. Det går inte att beskriva på något bättre sätt än så. Firade med finaste Anton och mina helt underbara bästa vänner <3 För några av dem var det första gången de träffade gosen min, hihi.
 
Dagen började med ett biobesök, vilket egentligen inte var meningen men Anton hade bokat fel dag så det fick bli lite som det blev! Vi såg den nya Hunger games-filmen, som var sjukt bra! Därefter fick jag stressa ihop en acceptabel frisyr och sminkning under tiden som min babe lagade mat. Trerätters, dagen till ära. Med alldeles för mycket mat i magen drog vi till Skoghall där vännerna väntade (tålmodigt ;*). Det blev en hel del skratt, kramar och dansande! 
Innan tolvslaget drog vi till stan och försökte enas om en plats där vi skulle kolla på raketerna. Ganska så exakt innan 12-slaget fann vi väl åt ett ställe som dög åt oss alla ;) Haha! 
Med en helt underbar nyårskyss från världens finaste så lämnade jag 2013 bakom mig och lät hans mjuka läppar välkomna 2014 ♥ Jag känner på mig att det kommande året lär bli bra, väldigt väldigt bra!
 
Just nu håller jag på att laga köttfärssås och jag har aldrig varit så nervös och rädd för att bjuda någon på min mat... Men jag är verkligen vettskrämd. Det känns som att jag lagar mat till Gordon Ramsey typ, eeheh.. Får se hur det går!
 
Puss på er alla därute, och god fortsättning på er ♥
 

Julen är här!

Då är det visst julafton igen! Har slagit in alla paket, pyntat huset och klätt granen. Nästan all mat är klar så imorgon blir nog en ganska lugn dag. Har planerat att kanske hälsa på mormor och Dana i Torsby under eftermiddagen/kvällen, eller om jag tar det på juldagen :)
 
Slänger upp en bild på gänget som var med på SSU:s julbord förra veckan. Söt bild, även om jag fick en snöflinga mitt i leendet och ser ut som en kanin...x) Nu ska jag sova, god jul och gott nytt (val)år på er!
 

Dan före dopparedan

Imorgon är det julafton. Den högtid jag älskar mest av alla svenska högtider. Den dagen som alltid har varit helt magisk, men jag kan inte njuta av det hela. Allt jag vill är att åka bort härifrån.
 
Jag förstår inte varför min familj inte respekterar det jag väljer. De skämtar om allt, hela tiden, till en nivå som för mig är långt bortom min egna "moraliska gräns", om ni förstår. Vissa saker skämtar man om, andra inte. När jag ber dem sluta så blir de sura. Sen tar det inte lång tid förrän de skämtar om det igen. Jag ber dem sluta,  de lyssnar aldrig. 
 
Kanske är jag för känslig. Vad vet jag. Jag bara känner hur jag hellre vill sitta ensam i lägenheten än att vara här. Ska dra till byn med pappa snart, låta ilskan och besvikelsen rinna av mig. Pappa förstår, det har han alltid gjort. Han är den enda som verkar förstå mig här. 
Hoppas att ni där ute har en bättre dag än vad jag har. Puss på er, och tack för att ni finns ♥

En ljus framtid

Livet går vidare. Det var synd att jag var tvungen att behöva säga upp kontakten med T, antog att vi kunde fortsätta vara vänner/bekanta whatever, men obviosly not. Jag kan inte vara medben underbar kille som gör mig till den lyckligaste tjejen i världen, och samtidigt ha ett ex som ringer var och varannan dag för att berätta hur mkt han saknar mig och ber om en andra chans. Jag har försökt förklara läget, att hans chanser är utnyttjade och att det aldrig kommer bli jag och han igen. Det är klart att det är svårt att lämna 3 år av ens liv bakom en bara sådär, men jag har gått vidare.
 
Jag blir å andra sidan förvånad över att det inte gör ont. På ett sätt känner jag mig lättad över att kunna lägga allt bakom mig helt och bara blicka framåt. Det är något jag inte kunnat förut, tänka på framtiden och låta tankarna leka. Låta fantasin flöda, fundera över hur många barn jag kommer få, vilken färg mitt framtida hus kommer att ha.. Jag har saknat det, mycket mer än vad jag faktiskt börjat inse! För första gången på flera år så ser jag positivt på framtiden, det känns inte längre så jobbigt att jag måste "ta en dag i taget". Jag är glad, jag mår så otroligt bra!
 
Tydligen så ska vi på julbord imorgon, jag och A :3 SSU har tydligen någon julavslutning och vi ska dit och äta gratismaat. Julbord dessutom! Sjukt gott!
Igår träffade jag en av hans två bröder, som har två av de mest underbara sakerna i hela världen...... En rottweiler och 6 veckor gammal bebis!!!!! Höll på att dö av gulligull och visste inte vilken jag skulle gosa med! Åhhh, sjukt trevlig var hans bror också! :D Känns jättebra, alltalltallt!
 
Jag svävar på moln och kommer nog sluta skriva så mycket om min babe, eller inte ;) Det pirrar i magen, jag hoppas att ni överlever allt puttinutt! Jag vill dela med mig, blunda eller håll för öronen om ni inte pallar haha :D
Fööör nu äre så att jag är så glad att jag typ sprängs om jah inte får ur mig lite av det :') 
Cheers!
 
 

Eldkonst

Gårdagen förtjänar minst sagt ett blogginlägg. Ska försöka summera dagen så gott jag kan, även om de ord jag skriver inte kan bli mer än några meningar. Känslorna - glädjen, kärleken och lyckan - det är något som mina ord aldrig kommer lyckas beskriva, oberoende av kvantiteten.
 
Dagen började med ett sista handledarmöte i CBGAGA-kursen. Jag och Frida skulle få reda på resultatet av den rapport vi lämnade in för någon vecka sedan. Det kunde inte ha gått bättre, båda två var nog lika chockade över hur otroligt mycket positiv kritik som vi fick av läraren. Vi var väl ganska säkra på att vi skulle bli godkända, men all uppmuntran och feedback som vi fick gjorde att jag och Frida gick därifrån med (antagligen) de största leendena i hela Karlstad. 
 
Efter det väntade några timmar programmering. Klockan 5 begav vi oss hemåt, varpå jag snabbt packade en väska för att dra till min snos. När jag kommer hem till honom lite drygt en timme senare så möter jag en syn som jag aldrig förr har skådat. Tända ljus, dukat bord, och en härlig doft av nylagad middag. Han hade köpt ett särskilt vin för just den här kvällen (som för övrigt var galet gott!) och efter maten så värmde han glögg till oss båda. Gissa om jag svävar på moln eller?! Jag har aldrig varit med om att en kille ansträngt sig såhär för mig förr, och jag har absolut inga problem med att bli lite van det ;) 
 
Något senare begav vi oss mot Museet där ett evenemang, Eldkonst, skulle äga rum. Frida och Martin väntade på oss där, och kvällen blev över min förväntan! I skuggan av eldkonstens lågor stod vi och frös (fast inte så mycket, både jag och Frida hade våra privata element som snällt höll om oss ♥) och såg på hur olika skulpturer brann i mörkret. Vi skrattade mycket och en förträffligt bra kväll. 
 
Nu på morgonen har det också varit sjukt mysigt. Vaknade av en pipande hund, haha. Fast så söt som hon är så är det inte så jobbigt att klä på sig och gå ut i regnet för en morgonpromenad ♥ Min nyckelknippa har precis blivit större, och mitt hjärta kan inte sluta slå i ultrarapid. Jag älskar livet, jag älskar nuet, och jag har även höga förhoppningar om framtiden.
 
Och vet ni vad? I'm on top of the world - hey! ♥♥♥
 
 
 
 
Finaste Nova ♥
 
 

Ett nytt kapitel

Jag vet inte hur många som har fått reda på det, så tänkte skriva lite om det här faktiskt. Det här är sådant som kommer ut fort, å andra sidan, men jag har ändå inte berättat det för många eftersom det gjort alldeles för ont att prata om det.
 
Efter 3,5 år tillsammans med T så har vi gått skilda vägar. Det gör ont i mig när jag tänker tillbaka på alla de underbara stunder vi haft med varandra, alla gånger vi bråkat, blivit sams igen...
Nu i efterhand, några veckor efter att det tog slut, så kan jag ändå tänka klart. Det är bäst såhär, vi var inte menade för varandra helt enkelt. Jag har gråtit hela nätter, kväller, dagar. Men jag har även kommit till insikt att det finns mer i livet än bara han, att jag har en hel hop med underbara vänner. Det är sånt man inte riktigt lägger märke till lika bra när man alltid ändå har någon vid sin sida. Tyvärr så är det så, men jag är så otroligt överlycklig att ha er alla vid min sida, glöm aldrig det.
 
Mitt liv går vidare. Det här är definitivt det svåraste jag någon gång gått igenom, rent känslomässigt. Men det är bara att ta lärdom av det hela och resa sig upp igen. Min väg går bara uppåt nu, jag är påväg att bli glad igen, mycket gladare. Under dessa svåra veckor så har det väl hänt vissa saker som jag inte riktigt hade trott skulle hända, eller planerat för den delen.
 
Det känns bra nu, jag mår faktiskt bra. Främst av allt så vet jag att jag snart kommer bli lycklig igen, riktigt riktigt lycklig. Vi får se vad som händer, jag tar ett steg i taget, lever i nuet.
Nu ska inte alla tro att jag är ett värsta trainwreck här, för så är inte fallet. Jag skriver det här inlägget idag eftersom jag vet att jag har kommit en bra bit på vägen, jag har börjat bearbeta det hela, och trots att det kommer ta ett bra tag innan alla känslor försvunnit för T, så kan jag säga att de starkaste redan är borta. Det förvånar mig lite hur fort det gått, men antagligen så var det så att det var jäkligt smärtsamt och jobbigt en period, och att jag lät mig gråta, jag lät mig tycka synd om mig själv.. Att det var just själva sorgen som lät mig gå vidare. Jag har sörjt nog, nu är det dags att bli glad igen. Riktigt jäkla glad.
 
Tack igen, alla underbara vänner. Ni är guld värda <3

Felfelfel !

Nu var det länge sen jag skrev här.. Det har varit så otroligt fullt upp med allt!
Har skrivit min första dugga, hunnit skriva klart samt lämnat in två labrapporter varav den ena var på engelska, plus att jag också gjort ett kick-ass muntligt framförande!
Jag förvånar mig själv ibland, för när jag står framför folk och håller en "presentation" medan mitt hjärta håller på att bryta sig ur bröstkorgen så förväntar jag mig inte att få responsen "Jag vet inte riktigt vad jag ska kritisera, för allt var så bra".... Blev så jäkla glad av att höra det där, det stärker mig var gång!

Nu väntar en rapport från kemin på inlämningssidan. Åh, den laben var så otroligt rolig! Är väldigt säker på att jag ska välja kemiteknik som inriktning nästa år! :)

Vad händer mer framöver? Lite grejer med lägenheten ofc, ska lämna in en felanmälan imorgon igen. Tror det finns mer rätt än fel på den här lägenheten för att vara ärlig. NÅGRA av de fel jag upptäckt är:
- Skeva golv, vilket resulterar i att ALLA dörrar och luckor öppnar sig själva om man inte stäcker dem ordentligt
- En synlig springa på några millimeter där ytterdörren inte går emot listen (= all värme går ut och jag kommer antagligen få skyhöga elräkningar)
- Läckage i duschen, handfatet på toan samt toalettstolen (som inte bara läcker utan även är LÖS och gångar när man sitter på den lol!)
- Fel i kökskranens värmereglage, helt omöjligt att få kallt vatten utan det är bara VARMVATTEN i den!
- Kopplingsfel i säkringarna, då alla uttag är kopplade till SAMMA säkring, INKLUSIVE både torktumlare och tvättmaskin! Säkringen för alla uttag går var gång jag använder torktumlaren ihop med tvättmaskinen, vilket är något som inte stämmer...

Åhh blir så frustrerad! Betalar över 5000kr/månad (inkl. el) för en lägenhet som inte fungerar! Söker annat boende som en DÅRE! Till och med kokvrår under 20kvm!! Vill kunna bo någonstans där sånna saker fungerar.... Hur många vill vakna på morgonen och morgonkissa på ett blött golv liksom? :(

MEN nu till något positivt! Eller ah först negativt - hade sönder mina glasögon för någon vecka sedan.. Fick tag på en dropin-tid hos synsam och synundersökningen var gratis vid köp av glasögon. Så jag köpte mig ett par! Det roliga är att de bågarna som jag gillade mest kostade 0;- vid köp av glas.... Så gratis undersökning, gratis bågar, och ett komplett par glasögon för 2500 kronor! Det är då fan inte dåligt! Slänger upp en bild på de nya glajjorna, som är lite mindre emo och lite mer vuxna. Älskar dem! Så stilrena, enkla och snygga! :D

Nu blir det att hoppa i sängs, för morgondagen bjuder på en massa plugg!
Cheers, folks! <3

Erkänn att jag faktiskt ser ut att vara 20+are nu ;) Vet inte riktigt om det är positivt eller negativt men... Någon gång måste man väl växa upp, och jag kan ju alltid börja med glasögonen! Barnsligheten och personligheten får stanna, den navelsträngen är aaaalldeles för kort!
 
 
 

Universitetsbruden !

Nu var det ett tag sen jag skrev här! Har verkligen inte haft tid, och har det egentligen inte nu heller.. Jag måste börja att be om ursäkt för att jag inte hunnit läsa alla andras bloggar. Som de flesta vet så har jag börjat studera på Karlstad universitet, så mellan allt pendlande, plugg och sovande så finns inte många minuter till övers. 
 
Men det kommer att bli skillnad snart! Idag hämtade jag nycklarna till lägenheten och kikade på den lite snabbt. Den var något större än vad jag hade förväntat mig, och jag hoppad innerligt att lite möbler kommer tysta ned ekandet och göra det mindre lyhört... Men annars var den jäkligt fräsch! Hoppas bara att utsidan inte kommer se ut som värsta byggnadsplatsen länge till. Grävskopor och stora jordhögar är inte direkt min grej!
 
Angående skolan så kan jag nog inte säga särskilt mycket! Lärarna är jättesnälla och mysiga (iaf vissa lol) och jag har inga problem att "komma in" bland de andra eleverna. Nästan alla har kommit dit själv, utan att känna en enda en. Alla är så snälla och glada hela tiden, längtar verkligen varje dag att komma dit och träffa alla. Känns lite stört, men jag trivs verkligen skitbra!
Det enda som är negativt är att jag måste pendla från Torsby varje dag. 20 mil om dagen är ganska mycket, och de dagar vi går 8-17 (som idag) så har jag bara en timma på mig tills jag måste lägga mig igen! Klockan ringer ju vid halv 5, så det är inget snack om att jag är trött - det är ett faktum! Som tur är så har jag äntligen, efter 3 år av sjukhusbesök och alla möjliga provtagningar, fått diagnosen narkolepsi. Det är också konstaterat att jag har fått det ah svininfluensasprutan och att mitt tillstånd är permanent. Nu vet jag det, nu kan jag börja diskutera läkemedel med läkaren och kanske få något som fungerar.
 
På lördag ska jag flytta alla mina grejer till Karlstad. Eller ah, vissa möbler får jag lämna för jag tvivlar på att allt kommer få plats.. Har bestämt mig för att köpa en platt-TV någon gång framöver, och ska nog också försöka införskaffa mig en ordentlig laptop till ett bra pris. Det sista är väl det klurigaste... Ska få hjälp av en datakunnig vän att finna någon som uppfyller mina krav iaf! Tur det, för jag har inte sån himla bra koll X)
 
Nu ska jag upp om knappt nio timmar, så jag får ta och käka något snabbt och hoppa i duschen innan jag lägger mig. Ska bli så skönt att få sova som en människa till veckan!!!
 
Hihi, ni får en liten sneakpeak på mitt framtida boende! Lär nog se bra ut när allt är klart! :) Puss på er! ♥
 

Så. Jävla. Puckad.

 

Studenten talar

Idag har jag skrivit på hyreskontraktet till lägenheten i Karlstad. Det blev inte Vintergatan 5a, utan istället Kvintettgatan 1a. Lite tråkigt...
 
Saker har börjat köra ihop sig. Ju närmre skolstarten jag kommer desto fler motgångar stöter jag på. Motgångar som jag faktiskt inte har en aning om hur jag ska ta mig ur. Dessa abnormt stora hinder i form av ekonomiska utgifter är vad som hindrar mig mest, alla dessa småkostnader som bildar en summa pengar som jag faktiskt inte har. 500 kr på kontot, 750 till min äldre bror, 700 till den yngre, 600 till vänner, 840 till månadskort för pendlingen - och kurslitteraturen såklart. Jag kan ju självklart låna, om det finns, om det går. Sen så ska man ju äta något på dagarna fram tills att jag får pengar av CSN, tidigast en vecka efter skolstart.
 
Att jag börjar få kalla fötter förstår nog alla. Det har nog de flesta vid det här laget. Många har nog också frågat sig varför man valde just den utbildning som man sökte till. Varför valde jag civilingenjör av alla utbildningar? Antagligen för att jag kunde. För att jag ville läsa något som ger ett garanterat jobb efter studierna. Men vill jag vara civilingenjör? Det vet jag faktiskt inte.
Ibland så frågar jag mig själv varför jag lät mitt val av program influeras av andras åsikter. Om jag hade blundat för framtida arbetskonkurrens och inkomst som yrket ger mig, så hade jag utan tvekan valt en ämneslärarutbildning. Det skulle vara kul, både att få studera och arbeta med. Bara den grejen att få vara en del av så många personers historia, att få vara den där otroligt bra läraren med bra pedagogik och upplägg. Den där jävla läraren som är så dryg, men som man ändå lär sig att älska i slutändan.
 
Aja, drömma kan man ju göra. Med så usla löner så kommer jag aldrig ens lyckas betala av studieskulderna. Men man ska tänka positivt. Jag kan ju säkert jobba som lärare med en civilingenjörsexamen, haha.
Just nu känner jag mig lika kluven som trädet på den här bilden. Fann det igår när jag var ute och fick med pappa på ett kalhygge. Gissa vad som har hänt!
 
 

Underbar dag!

Äntligen, måate jag bara säga. Äntligen har det blivit min tur att få tag på en lägenhet, sisådär bara någon vecka innan skolstart. En etta med kokvrå, trettiofyra kvadratmeter stort, och på Kronoparken. Studentlägenhet fungerar bra till att börja med. Väldigt bra. 
 
Ögonlocken börjar bli tunga nu. Tog med Totte på en rask promenad runt både Hässlingen och Vankelitsjön. De första kilometerna var på vägen, tråkiga och enformiga. Sen kom vi till Vankelit där de har får. Gissa om Totte blev rädd när han hörde dem! Haha, han ville så gärna in till dem och hälsa.. Gick vidare runt nordsidan av Vankelitsjön och släppte honom vid badplatsen på östsidan så han fick svalka sig. Det finns få saker som gör mig så glad som att se honom slänga sig i vattnet efter en varm promenad. Hans tacksamhet lyser rakt igenom honom.
Efter det väntade skogen, åhhh vad kul han tycker det är att springa lös bland alla träd och buskar! Jag tappade bort mig lite ett tag, sa till Totte att vi skulle gå hem och frågade vilket håll vi skulle. Efter det följde jag honom,  och visst kom vi hem! Blir alltid lika förvånad över hur mycket han förstår. Helt otroligt är han ♥
 
Nu ska jag kolla lite Castle innan jag slänger ihop en köttfärs till mat. Bra dag! Älskar när det är såhär!  :D
Ciao!
 
Ps. Jag gillar den här bilden! Vår sjö här är såå fiiin!
 
 

Full rulle!

 
Den senaste veeckan har gått onödigt fort! Min moster Diana och hennes man kom hit och hälsade på. Det blev allt från fiskning till grillning, och kul var det! Nu har de åkt hem till Göteborg iaf, till regnkaoset.
Marcus och pappa byggde en brygga på två dagar, så nu har vi en sån i sjön också! Lite impulsivt men kul!
 
Min lycka över att ha tappat några kilon har gått tillbaka btw, vår våg är heeeelt paj. Har inte en aning om hur mycket jag har tappat, men tränar ändå. Märker väl skillnad på hur kläder sitter och så, särskilt bh:ar.... Men de där siffrorna på vågen är väl inte så viktiga ändå. Eller hur?
 
För övrigt så har jag beställt mig en assnygg röd tröja, en klocka och två par leggings som snart trillar ner i brevlådan. Råkade bli två tröjor av misstag och eftersom jag upptäckte detta EFTER att de hade skickat dem så gick det inte att avbryta... Så om någon är sugen på att köpa en tröja billigt så äre bara att hojta till. Tror den gick på knappt hundra spänn så det ska väl inte vara så svårt att bli av med den med tanke på hur toksnygg den är. 
 
 

Kämpar...

Hade precis avslutat en timmas styrka, ska dricka fylla på vattenflaskan innan nedkylning och stretch så börjar Totte pipa och vill ut och gå... tog därför en snabb joggingtur med honom istället, haha. Måste säga att jag faktiskt är liiite stolt över att jag klarar av att motså sötsaker, orkar gå upp på morgonen och promenera innan frukost, och lyckas tvinga mig till det där jobbiga stykepasset på kvällen. Till skillnad från förut så är inte målet att gå ner i vikt, utan att bara må bättre genom att skapa nya rutiner. Har alltid varit en rutinmänniska...
 
Passar på att varna spydiga och högfärdiga människor om texten nedan: Vill du inte läsa mitt ständiga tjat om narkolepsin? Läs då inte längre än hit :)
Visst, vissa kanske tycker att det inte är någon stor grej att röra på fläsket ynka två gånger om dagen, men när det är svårt att ens resa sig ur sängen på morgonen så är det ju ändå en vinst i sig att ens knyta träningsskorna och gå i några minuter. Det är så svårt för mig att förklara hur trött jag egentligen är, för jag vet ju själv hur det var innan jag fick sjukdomen. Minns en gång när jag var på ett spelkonvent och hade hållt mig vaken hela helgen. Jag var så trött att hela magen vred sig, blev illamående och svimfärdig. Trots det så var själva tröttheten då inte ens i närheten av vad jag numera upplever dagligen. Det känns som att jag aldrig riktigt vaknar upp från sömnen, vilket gör att jag ständigt måste tvinga mig själv till att göra normala vardagssysslor som är en baggis för alla andra. Den ständiga yrseln, grumliga ögon, avdomnande fingrar och koncentrationssvårigheten.. Det är jobbigt. Och jag vill inte klaga eftersom jag vet att jag är sjukt lyckligt lottad som ändå har kommit undan såpass väl. Många fler där ute har det bra mycket värre, men ibland så måste även jag rensa hjärnan. Jag vet att folk nästan aldrig orkar lyssna, jag vet att folk alltid drar en massa förutfattade meningar. Hela min livsstil är numera anpassad efter min sjukdom, narkolepsin, och jag är så jävla lycklig att jag faktiskt klarar av att leva med den. Så fort jag fått diagnosen på papper så får jag bättre medicin, och förhoppningsvis skadestånd från staten samt pengar från livsförsäkringen. Då kommer allt bli så sjukt mycket bättre, och framförallt lättare. Mina föräldrar kommer inte behöva betala min medicin som går på 1500 i månaden (prisa staten för högkostnadsskydd). Nu ska jag sluta vara så självcentrerad och lämna över mitt liv till tv-soffan. 
 
Cheers!
 
 

Barnvakt

Igår pratade jag med Tamir på oovoo. Vi pratade i säkert 2 timmar innan han var tvungen att lägga sig. Det kändes så sjukt skönt att se honom igen, även om det bara var på mobilen... Saknar honom så otroligt mycket, det känns som att jag ska gå sönder i princip närsomhelst. Kunde inte hindra mig själv från att låta ögonen tåras. Men det hjälpte verkligen att få se honom, se att han mår bra, se honom skratta.. Klockan var nästan 7 på morgonen i Mongoliet när han var tvungen att lägga sig. Älsklingen då... ♥
 
Just nu är jag i Torsby och passar hans lillasyster då hans mamma jobbar och dagis är stängt. Den där lilla filuren måste vara världens gulligaste lilla krabat! Idag ska vi tydligen ut och plocka blommor, haha. Nåja, dags för frukost, både jag och Angela är sjusovare idag. Slänger upp en bild på lilla pyret! 
 
Cheers!
 
 

I väntans tider...

Vaknade klockan sju imorse med hjärtklappning. Drömde att jag inte tog mig in på en enda utbildning som jag sökt... ._. Loggade in på antagning.se för att se oooom de hade blivit klara. Läste att det inte skulle vara klart förrän i eftermiddag så jag gick och la mig igen...XD 
 
För att få tiden att gå så ska jag ta med mig Daniel på en tur runt Stora hässlingen. Det är väl dryga milen runtom den tror jag. Min cykel håller på att skramla sönder så det ska bli kul att se hur det klarar att köra offroad på de dåliga skogsstigarna! Kanske måste gå hem, haha! Nä, på med cykelbyxorna. Nu ska Jansson nr 2 och 4 ut på äventyr! 
Cheers! 
 
Slänger upp några bilder på sjön, som för övrigt har asmysiga stränder!
 
 
 
 
 
 

Veterinär, pilskhet och cykelturer

Ojoj! Mycket har hänt de senaste dagarna. Igår var jag till veterinären i Sunne med Totte, eftersom han har skurit upp halva bakre trampdynan på något. Det var såpass djupt att det var tvungen att sys... Lättare sagt än gjort, för när veterinären skulle börja pilla så blev Totte sur och morrade så styckt att munkorgen togs fram. Det var självklart ingen höjdare, och jag har aldrig sett någon hund vara så emot att bära munkorg! För att underlätta det hela för honom så fick han lugnande och somnade tillslut. 4 stygn senare så fick han en vaknaspruta och vinglade tillbaka till bilen. Han borde vila och inte gå så mycket på tassen, men det är ju inte så lätt när Alice höglöper. Bra timing där... 
 
Idag har jag varvat hundpassningen av två ständigt gnällande, pipande och pilska hundar med att laga mat, klippa gräset, tvätta och en skön cykeltur med lillbrorsan. Cyklade nästan 6 km, är förvånad att han orkade med den branta uppförsbacken till Lillskogshöjden! Slänger upp en bild i slutet från Runkeeper. Imorgon ska vi ta med oss picknick och cykla till Sörmarkskolan, vilket är 2 mil tur och retur. Ska bli kul att se hur många timmar det tar, eftersom han stannar och vilar varje 100 meter typ XD Kul utflykt iaf!
 
Nu ska jag sätta ner mitt arsle i soffan och bara ta det lugnt för första gången idag. Cheers!
 
 

Summering av dagen

Nu har jag sett lägenheten. Den var sjukt mysig och det var även området. Hoppas innerligt att alla de andra tackar nej till den för jag vill så gärna ha den nu efter att ha sett den.... Sitter och tänker ut hur jag ska placera vissa möbler, vilka tavlor jag ska hänga vart osv.. Nu måste vi hålla alla tummar vi har, okey?!
 
Fick också reda på att älsklingen äntligen kommit hem idag också. Känns sjukt skönt efter att ha varit konstant orolig i en och en halv vecka. Vill bara att det ska bli Augusti nu så att jag kan fortsätta mitt liv. Visst är det skönt med lov, men har alltid tyckt att sommarloven har varit för långa, haha. Särskilt när man längtar efter och ser fram emot något.
 
Förresten, alla som sökt universitet.... Vet ni om att det är exakt en vecka på dagen tills vi får vårt första antagningsbesked? Nerverna dödar mig, ärligt.
En bra dag som denna firar vi med en bra bild på två underbara människor som jag snart saknar ihjäl. MÅSTE SES SNART, typ igår????!! Grillfest, pyjamasparty, supfest, tjejkväll, filmkväll med andra goa människor. Dör snaart här borta bland mygg, älgar och äckliga vargvalpar som leker sött i dikena. Kom igeeen, kidnappa mig snart! :( ♥ ♥ ♥
 
RSS 2.0