Den senaste veeckan har gått onödigt fort! Min moster Diana och hennes man kom hit och hälsade på. Det blev allt från fiskning till grillning, och kul var det! Nu har de åkt hem till Göteborg iaf, till regnkaoset.

Marcus och pappa byggde en brygga på två dagar, så nu har vi en sån i sjön också! Lite impulsivt men kul!

 

Min lycka över att ha tappat några kilon har gått tillbaka btw, vår våg är heeeelt paj. Har inte en aning om hur mycket jag har tappat, men tränar ändå. Märker väl skillnad på hur kläder sitter och så, särskilt bh:ar.... Men de där siffrorna på vågen är väl inte så viktiga ändå. Eller hur?

 

För övrigt så har jag beställt mig en assnygg röd tröja, en klocka och två par leggings som snart trillar ner i brevlådan. Råkade bli två tröjor av misstag och eftersom jag upptäckte detta EFTER att de hade skickat dem så gick det inte att avbryta... Så om någon är sugen på att köpa en tröja billigt så äre bara att hojta till. Tror den gick på knappt hundra spänn så det ska väl inte vara så svårt att bli av med den med tanke på hur toksnygg den är. 

 

 

Hade precis avslutat en timmas styrka, ska dricka fylla på vattenflaskan innan nedkylning och stretch så börjar Totte pipa och vill ut och gå... tog därför en snabb joggingtur med honom istället, haha. Måste säga att jag faktiskt är liiite stolt över att jag klarar av att motså sötsaker, orkar gå upp på morgonen och promenera innan frukost, och lyckas tvinga mig till det där jobbiga stykepasset på kvällen. Till skillnad från förut så är inte målet att gå ner i vikt, utan att bara må bättre genom att skapa nya rutiner. Har alltid varit en rutinmänniska...

 

Passar på att varna spydiga och högfärdiga människor om texten nedan: Vill du inte läsa mitt ständiga tjat om narkolepsin? Läs då inte längre än hit :)

Visst, vissa kanske tycker att det inte är någon stor grej att röra på fläsket ynka två gånger om dagen, men när det är svårt att ens resa sig ur sängen på morgonen så är det ju ändå en vinst i sig att ens knyta träningsskorna och gå i några minuter. Det är så svårt för mig att förklara hur trött jag egentligen är, för jag vet ju själv hur det var innan jag fick sjukdomen. Minns en gång när jag var på ett spelkonvent och hade hållt mig vaken hela helgen. Jag var så trött att hela magen vred sig, blev illamående och svimfärdig. Trots det så var själva tröttheten då inte ens i närheten av vad jag numera upplever dagligen. Det känns som att jag aldrig riktigt vaknar upp från sömnen, vilket gör att jag ständigt måste tvinga mig själv till att göra normala vardagssysslor som är en baggis för alla andra. Den ständiga yrseln, grumliga ögon, avdomnande fingrar och koncentrationssvårigheten.. Det är jobbigt. Och jag vill inte klaga eftersom jag vet att jag är sjukt lyckligt lottad som ändå har kommit undan såpass väl. Många fler där ute har det bra mycket värre, men ibland så måste även jag rensa hjärnan. Jag vet att folk nästan aldrig orkar lyssna, jag vet att folk alltid drar en massa förutfattade meningar. Hela min livsstil är numera anpassad efter min sjukdom, narkolepsin, och jag är så jävla lycklig att jag faktiskt klarar av att leva med den. Så fort jag fått diagnosen på papper så får jag bättre medicin, och förhoppningsvis skadestånd från staten samt pengar från livsförsäkringen. Då kommer allt bli så sjukt mycket bättre, och framförallt lättare. Mina föräldrar kommer inte behöva betala min medicin som går på 1500 i månaden (prisa staten för högkostnadsskydd). Nu ska jag sluta vara så självcentrerad och lämna över mitt liv till tv-soffan. 

 

Cheers!

 

Igår pratade jag med Tamir på oovoo. Vi pratade i säkert 2 timmar innan han var tvungen att lägga sig. Det kändes så sjukt skönt att se honom igen, även om det bara var på mobilen... Saknar honom så otroligt mycket, det känns som att jag ska gå sönder i princip närsomhelst. Kunde inte hindra mig själv från att låta ögonen tåras. Men det hjälpte verkligen att få se honom, se att han mår bra, se honom skratta.. Klockan var nästan 7 på morgonen i Mongoliet när han var tvungen att lägga sig. Älsklingen då... ♥

 

Just nu är jag i Torsby och passar hans lillasyster då hans mamma jobbar och dagis är stängt. Den där lilla filuren måste vara världens gulligaste lilla krabat! Idag ska vi tydligen ut och plocka blommor, haha. Nåja, dags för frukost, både jag och Angela är sjusovare idag. Slänger upp en bild på lilla pyret! 

 

Cheers!

 

Vaknade klockan sju imorse med hjärtklappning. Drömde att jag inte tog mig in på en enda utbildning som jag sökt... ._. Loggade in på antagning.se för att se oooom de hade blivit klara. Läste att det inte skulle vara klart förrän i eftermiddag så jag gick och la mig igen...XD 

 

För att få tiden att gå så ska jag ta med mig Daniel på en tur runt Stora hässlingen. Det är väl dryga milen runtom den tror jag. Min cykel håller på att skramla sönder så det ska bli kul att se hur det klarar att köra offroad på de dåliga skogsstigarna! Kanske måste gå hem, haha! Nä, på med cykelbyxorna. Nu ska Jansson nr 2 och 4 ut på äventyr! 

Cheers! 

 

Slänger upp några bilder på sjön, som för övrigt har asmysiga stränder!

 

 

 

Ojoj! Mycket har hänt de senaste dagarna. Igår var jag till veterinären i Sunne med Totte, eftersom han har skurit upp halva bakre trampdynan på något. Det var såpass djupt att det var tvungen att sys... Lättare sagt än gjort, för när veterinären skulle börja pilla så blev Totte sur och morrade så styckt att munkorgen togs fram. Det var självklart ingen höjdare, och jag har aldrig sett någon hund vara så emot att bära munkorg! För att underlätta det hela för honom så fick han lugnande och somnade tillslut. 4 stygn senare så fick han en vaknaspruta och vinglade tillbaka till bilen. Han borde vila och inte gå så mycket på tassen, men det är ju inte så lätt när Alice höglöper. Bra timing där... 

 

Idag har jag varvat hundpassningen av två ständigt gnällande, pipande och pilska hundar med att laga mat, klippa gräset, tvätta och en skön cykeltur med lillbrorsan. Cyklade nästan 6 km, är förvånad att han orkade med den branta uppförsbacken till Lillskogshöjden! Slänger upp en bild i slutet från Runkeeper. Imorgon ska vi ta med oss picknick och cykla till Sörmarkskolan, vilket är 2 mil tur och retur. Ska bli kul att se hur många timmar det tar, eftersom han stannar och vilar varje 100 meter typ XD Kul utflykt iaf!

 

Nu ska jag sätta ner mitt arsle i soffan och bara ta det lugnt för första gången idag. Cheers!

 

Nu har jag sett lägenheten. Den var sjukt mysig och det var även området. Hoppas innerligt att alla de andra tackar nej till den för jag vill så gärna ha den nu efter att ha sett den.... Sitter och tänker ut hur jag ska placera vissa möbler, vilka tavlor jag ska hänga vart osv.. Nu måste vi hålla alla tummar vi har, okey?!

 

Fick också reda på att älsklingen äntligen kommit hem idag också. Känns sjukt skönt efter att ha varit konstant orolig i en och en halv vecka. Vill bara att det ska bli Augusti nu så att jag kan fortsätta mitt liv. Visst är det skönt med lov, men har alltid tyckt att sommarloven har varit för långa, haha. Särskilt när man längtar efter och ser fram emot något.

 

Förresten, alla som sökt universitet.... Vet ni om att det är exakt en vecka på dagen tills vi får vårt första antagningsbesked? Nerverna dödar mig, ärligt.

En bra dag som denna firar vi med en bra bild på två underbara människor som jag snart saknar ihjäl. MÅSTE SES SNART, typ igår????!! Grillfest, pyjamasparty, supfest, tjejkväll, filmkväll med andra goa människor. Dör snaart här borta bland mygg, älgar och äckliga vargvalpar som leker sött i dikena. Kom igeeen, kidnappa mig snart! :( ♥ ♥ ♥

Vaknade av magont strax innan 8 imorse. Gick ner på toa och höll på att svimma där, haha. Började kallsvettas och hyperventilera. Gick raka vägen till mamma och pappas rum där fönstret alltid står öppet = askallt. Såg verkligen ingenting det sista. Drog iaf av mig morgonrocken och la mig på golvet. Kylde ner kroppen lite och snart därpå försvann pipet och bruset och slutligen kom synen tillbaka. Äcklig känsla. Har aldrig varit med om att jag haft så ont att jag varit påväg att svimma... Tryckte i mig några smärtstillande och somnade iaf.

 

 

Ska snart skjutsa Daniel till en kompis och sen drar jag och papi till Karlstad!

På fredag åker jag på lägenhetsvisning med pappa i Karlstad! Fick inbjudan till en tvåa på Kronoparken igår, ringde den tidigare hyresgästen idag efter att ha pratat igenom det med mamma och pappa.

Men lägenheten kan ju gå till någon annan, eftersom det inte bara är jag som är inbjuden. Kan inte låta bli att släppa loss fjärilarna i magen ibland dock. Det pirrar i hela mig av förväntan.

En tvåa, inte långt från universitetet, med balkong och en rimlig hyra. Om jag får den så blir jag den lyckligaste tjejen på jorden. En underbar lägenhet med min underbara pojkvän. En perfekt start i en ny stad, och helt underbara förutsättningar för att börja på ett nytt kapitel i mitt liv - både som student och sambo!

Cheers!