Ett nytt kapitel

Jag vet inte hur många som har fått reda på det, så tänkte skriva lite om det här faktiskt. Det här är sådant som kommer ut fort, å andra sidan, men jag har ändå inte berättat det för många eftersom det gjort alldeles för ont att prata om det.
 
Efter 3,5 år tillsammans med T så har vi gått skilda vägar. Det gör ont i mig när jag tänker tillbaka på alla de underbara stunder vi haft med varandra, alla gånger vi bråkat, blivit sams igen...
Nu i efterhand, några veckor efter att det tog slut, så kan jag ändå tänka klart. Det är bäst såhär, vi var inte menade för varandra helt enkelt. Jag har gråtit hela nätter, kväller, dagar. Men jag har även kommit till insikt att det finns mer i livet än bara han, att jag har en hel hop med underbara vänner. Det är sånt man inte riktigt lägger märke till lika bra när man alltid ändå har någon vid sin sida. Tyvärr så är det så, men jag är så otroligt överlycklig att ha er alla vid min sida, glöm aldrig det.
 
Mitt liv går vidare. Det här är definitivt det svåraste jag någon gång gått igenom, rent känslomässigt. Men det är bara att ta lärdom av det hela och resa sig upp igen. Min väg går bara uppåt nu, jag är påväg att bli glad igen, mycket gladare. Under dessa svåra veckor så har det väl hänt vissa saker som jag inte riktigt hade trott skulle hända, eller planerat för den delen.
 
Det känns bra nu, jag mår faktiskt bra. Främst av allt så vet jag att jag snart kommer bli lycklig igen, riktigt riktigt lycklig. Vi får se vad som händer, jag tar ett steg i taget, lever i nuet.
Nu ska inte alla tro att jag är ett värsta trainwreck här, för så är inte fallet. Jag skriver det här inlägget idag eftersom jag vet att jag har kommit en bra bit på vägen, jag har börjat bearbeta det hela, och trots att det kommer ta ett bra tag innan alla känslor försvunnit för T, så kan jag säga att de starkaste redan är borta. Det förvånar mig lite hur fort det gått, men antagligen så var det så att det var jäkligt smärtsamt och jobbigt en period, och att jag lät mig gråta, jag lät mig tycka synd om mig själv.. Att det var just själva sorgen som lät mig gå vidare. Jag har sörjt nog, nu är det dags att bli glad igen. Riktigt jäkla glad.
 
Tack igen, alla underbara vänner. Ni är guld värda <3


Kommentarer
Lureen

DU är guld värd <3

Svar: <3
Mrs Fahrenheit

2013-12-03 @ 07:50:56
URL: http://sweetshots.blogg.se
Lindilureen

Det känns så bra att det är påväg åt rätt håll! Du är så otroligt stark vännen, du kämpar och ger inte upp. Fina fina Ellie! Styrkekramar <3

Svar: <3
Mrs Fahrenheit

2013-12-04 @ 18:59:52
URL: http://lindilii.blogg.se
Louise

Massa kramar till dig min underbara och starka vän! Du förtjänar allt det bästa här i livet och är så glad att jag har dig i mitt liv. Du är underbar! KramKramKram! <3

Svar: Detsamma vännen <3
Mrs Fahrenheit

2013-12-07 @ 23:00:54
URL: http://www.nattstad.se/louisekvarnlof


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0